entr3, fan vad vi är bra!

Allmänt / Permalink / 3

Augusti år 2007 var den månda då jag lämnade mitt gamla jag bakom mig och gick med spänning in i ett nytt kapitel i livet. Jag var färdig på brännanskolan. 9c, Gösta&Lotta och klassresa till GBG tillhörde nu det förflutna.


Det var dags att byta skola och rikta in sig på linje. John Bauergymnasiet, Entreprenörsprogrammet blev mitt
val. Jag ljuger om jag säger att jag hade fullt stöd från familj och vänner, många var skeptiska och jag själv undrade nog egentligen varför jag vek från att välja natur som man har gjort sedan begynnelsen i min släkt. Men jag var säker och efter många diskussioner fram och tillbaka var även min mor och far med på notan. Lite skeptiska men ändå med. Första veckan såg jag bara en grupp av massor med olika individer, hade vi något gemensamt mer än våra laptops som stod framföross varje lektion?


Ganska precis tre år senare sitter jag nu här och saknar den grupp individer som tidigare bara var ansikten.
Min vardagshjältar som jag bokstavligt talat gråtit men framförallt skrattar med de sista året. Jag saknar alla tusen uppgifter som dimpade ner under årens gång, alla prov, hemska redovisningar, ufmässor,alla nätter man suttit uppe pga stressen och rädslan att misslyckas, alla krig i klassrummet, elevråd, klassfester och bakslag. Även säkerheten om var man skulle befinna sig och våra underbara lärare.


För för snart tre månader så hade vi våran absolut bästa vecka tillsammans.
Kubb,grillning,fest i massor,lärarmiddag, mys vid älven,fika hos Pär, mollys, champange men framförallt kankse livets härligaste dag? Studenten.

Allt slit under tre år var gav äntligen belöning, fick två stipendium, alla nära och kära var närvarande och bekräftelsen om att vi hade klarat vår satsning kom. Det är svårt att hitta den glädje jag kände den dagen. Ruskigt svårt, kanske omöjligt?

Jag saknar er mina vänner.
<3


Jag vet att bilderna inte är i någon ordning, men vetni? Jag orkar inte bry mig :)!


Ett litet urval från alla bilder på veckan som passerade mitt liv i fullfart och glädje; 

 





Till top