En rosa leverans

Allmänt / blommor, kärlek, operation, rosor / Permalink / 0

Kort efter mitt förra blogg- och instagraminlägg kom ännu ett till blombud. Känner mig så bortskämd av kärlek. Detta blombud var från min älskade svärmor. Tusen tack fina du, värmer så mycket. Buketten kommer få stå i hallen 💕

Så himla lyxigt med två fantastiskt fina buketter i lägenheten 🤗.

 

Det ljusa i det mörka

Allmänt / blommor, kärlek, tacksamhet / Permalink / 0

Jag har blivit helt överröst med kärlek de två senaste dagarna. Allt från att några av mina favvo-klassisar kom med frukost, till vänner som skriver och ringer, till familjen som ger heja-rop dagligen, till min sambo som är i världsklass, till klassisar som backar mig på skolan och till blombud från mina bästa vänner.

Alla hälsningar med fina och peppande ord. Mitt i denna misär av smärta så är jag så glad. Glad för att detta är gjort men framförallt glad för alla fina gester. Hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig denna storm av kärlek, trots att jag vet hur fina människor jag har runt mig. Tack - tack - tack. Ni gör mina dagar så otroligt mycket ljusare. All kärlek till er 💕

 

Skräckblandade känslor

Allmänt / känslor, operation, smärta / Permalink / 0

Och så var dagen kommen. Dagen jag både väntat på och fruktat så länge.

Jag är livrädd för allt som har med blod, sprutor och knivar att göra så bara tanken att jag skulle opereras har skrämt mig enormt. Samtidigt har jag velat bli "frisk" så himla länge nu. Less på att inte kunna springa, åka skidor och träna utan att få ont.

På något sätt kunde det inte bli bättre tajming än som det blev idag. De ringde mig imorse pga ett väldigt sent avbok så allt gick väldigt snabbt. Trots de snabba svängarna så klaffade allt så himla bra. Jag hade inte hunnit äta frukost eller druckit något. Jag var frisk, ledig och hade möjligheten att faktiskt tacka ja trots kort varsel. Jag har flera månader på mig att rehaba i Sverige och fick den läkare jag hoppats på. Dessutom så hann jag aldrig ha några sömnlösa nätter innan operationen pga ångest.

När jag väl hade lagt på luren så hoppade jag in i duschen och halvsprang sedan till nus. En timme senare låg jag uppskuren på operationsbordet, rädd och snurrig. Ett grymt team tog dock hand om mig helt fantastiskt bra och allt gick så himla lugnt och smidigt till. Jag var hög på livet efteråt. Äntligen liksom. Fyra års väntan är över.

Nu, 12 timmar senare då bedövningen börjat släppa vill jag dock gråta, spy och få allt ogjort. Jag har så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen och får panik av tanken av att min foten har blivit uppskuren, hamrad på och ommöblerad idag. Just nu får jag gråta, klaga, svära och äta godis exakt hur mycket jag vill.

 
Till top