Ett år senare

Allmänt / Permalink / 0

För exakt ett år sedan låg jag i sängen hemma på Skolgatan i Umeå och kved av smärta. Morfinet hade börjat släppa och tabletterna gav ingen hjälp alls. Smärtan var minst sagt brutal och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. 

Min operationstid kom från absolut ingenstans den morgonen för ett år sedan. Jag fick min tid genom vad jag tror var ett sent återbud eftersom jag fick ungefär noll sekunder på mig att ta mig till NUS. Det snabba inhoppet passade mig dock perfekt eftersom jag slapp ha ångest inför operationen vilket jag med säkerhet annars skulle ha haft. 
 
Några timmar efter operationen var jag så jäkla lycklig över att den äntligen var gjord. Fyra års väntan var över. Ytterligare några timmar senare hade jag, som jag skrev ovan, brutal smärta och ångest. 
 
Nu, 365 dagar senare är jag återigen tacksam att den är gjord. Jag är tacksam att 12 veckor av gips och skenor är förbi. Tacksam över att de första, jobbigare rehabfaserna, är förbi. Jag är tacksam för den fina vården jag fick under och efter operationen av min läkare och sjukgymnast. Jag är absolut inte återställd till vad jag var innan fotbollsskada då stelhet och smärta ofta påminner mig men jag tränar och rehabar dagligen och jag hoppas att jag snart ska kunna börja springa längre sträckor och successivt jobba mig mot milen igen. Jag har saknat att få se den registrerad i min app. 

 
Till top